Italian Early Renaissance Painter, ca.1383-1447 Florentine painter of the early Renaissance, whose real name was Tommaso di Cristoforo Fini. His versatile painting incorporated his feeling for decorative color with strong modeling and spatial organization. He was admitted (1423) to the apothecaries' guild in Florence, in which painters were enrolled, and was soon commissioned to paint the frescoes in the Brancacci Chapel in Florence. These were continued by his pupil Masaccio upon Masolino's departure (1427) for Hungary and were completed by Filippino Lippi, thus greatly complicating the question of authorship; currently scholars attribute to Masolino St. Peter Preaching, St. Peter Healing the Cripple, The Raising of Tabitha, and The Fall of Adam and Eve. Upon his return to Florence, Masolino found painters occupied with problems of perspective, light and shade, and classical architecture and decoration, ideas that he utilized while retaining much of the old Giottesque tradition. He went to Rome where he painted frescoes in the Church of San Clemente for the Cardinal Branda Castiglione. For the same patron he decorated the church of Castiglione di Olona in the province of Como, Italy. There he represented scenes from the life of the Virgin and of St. John the Baptist. Attributed to Masolino are The Foundation of Santa Maria Maggiore and a Madonna and Christ in Glory (Naples);   Related Paintings of MASOLINO da Panicale :. | The Annunciation syy | The Annunciation, National Gallery of Art | The Temptation | The Philosophers of Alexandria sg | Modonna of Humility |
Related Artists:
Istvan Dorfmeister
1729-1797 Hungarian Istvan Dorfmeister Location
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
John Nost Sartorius
English Painter, 1759-1828